Almedalen

kl. av | Taggar: , , , ,

Bråda och viktiga dagar i Almedalen. I år övertygades jag av UNICEF Sverige att åka hit och är mycket tacksam för det. UNICEF Sverige arrangerade också ett viktigt seminarium där vi diskuterade förbättringsåtgärder för den sociala barn- och ungdomsvården. Ni kan se hela seminariet här.

 

På Socialstyrelsens seminarium ”En barndom med missbruk och psykisk ohälsa i familjen – hur gör vi skillnad?” berättade bland annat Therese Eriksson från föreningen Maskrosbarn om sina egna erfarenheter av att vara barn till en missbrukande och psykiskt sjuk mamma. Hon berättade att trots att hon mötte många personer inom vården var det aldrig någon som frågade Therese hur det var med henne. Ingen som såg henne. Så kan vi inte ha det. Barn till anhöriga måste uppmärksammas.

 

Många kommuner har svårt att rekrytera personal. Så är det inte i Ludvika, säger Camilla Hofström, chef för individ- och familjeomsorgen i Ludvika kommun. I Ludvika tillhör skolan och socialtjänsten samma nämnd sedan 15 år tillbaka. De har en gemensam kompetensutveckling och gemensamma ledingsgruppsmöten. Detta har förbättrat samarbetet, och kunskapen om varandras verksamheter har ökat. Exempelvis har den osäkerhet som tidigare rådde kring att anmäla oro för barn minskat. Idag är det – när det är möjligt – skolan som bjuder in barn, föräldrar och socialtjänsten till ett anmälningsmöte när de är oroliga för ett barn.

 

I ett samtal arrangerat av Brottsofferjouren uppmärksammades att pojkar som är barn till våldsutsatta kvinnor inte alltid är välkomna till skyddade boenden. Ett märkligt barnperspektiv. Inte ska dessa barn behöva drabbas av ytterligare att trauma och tvingas separeras från sin mamma?

 

Almedalen Brottsofferjouren
Viktigt samtal hos Brottsofferjouren i Almedalen

Vid seminariet ”Hur undviker vi missförhållanden i familjehemsvården” berättade Familjehemmens riksförbunds representant Telle Söderberg, som även är familjehemsmamma sedan många år, att familjehem är något som man rekryterar för hela livet. Barn behöver familjer för livet – inte bara under den tid de är placerade. Jag föreställer mig själv hur märkligt och svårt det hade varit att vid 18 års ålder skiljas från min familj. Barn som är placerade måste kunna känna att de är en del av familjen, på riktigt. Telle upplever också att socialtjänsten ofta är rädd för att ställa krav på familjehem eftersom de är rädda att mista dem. Hon tror däremot att det snarare är tvärtom; ställer vi högre krav skapar vi bättre förutsättningar för familjehem att ge det stöd som barn och unga kan behöva.

 

Jag tycker att vi måste sluta dela upp ensamkommande barn och andra barn. Vi behöver fokusera på att kommunerna ska ha förutsättningar för att stödja barn och unga med olika behov.

 

Något som jag tar med mig härifrån och som är otroligt bra är att det näst vanligaste ämnet under Almedalens program i år är ”barn och unga”. Nästa år hoppas jag att det blir det största! Ser fram emot att återkomma och tillsammans med andra berätta om hur vi konkret arbetar för en social barn- och ungdomsvård i alla dess delar.