Dialog med barn, unga och vårdnadshavare

kl. av | Taggar:

I måndags, den 16 maj, var det äntligen dags för det möte med barn, unga och vårdnadshavare som vi informerat om vid varje kommunbesök.  Tillsammans med barn-, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér arrangerade vi ett samråd med barn, unga och vårdnadshavare för att utifrån deras erfarenheter diskutera förbättringsområden inom den sociala barn- och ungdomsvården. Som så många gånger förr efterfrågades att alla kommunens verksamheter och även landsting tar ett helhetsgrepp och sätter medborgaren, snarare än verksamheten, i centrum.

 

Åsa inledde med att välkomna och berätta hur viktig kunskap de barn, unga och vårdnadshavare som var på plats har. ”Att den sociala barn- och ungdomsvården ska vara i centrum är ett politiskt mål”, sa Åsa och fortsatte beskriva att det nu är viktigt att vi tillsammans tar tillvara på den uppmärksamhet som området har fått under hösten.

 

Deltagarna kom från de olika kommuner som vi besökt. Tanken var att träffas gemensamt och diskutera förbättringsområden. Vi var drygt tjugo personer runt bordet i varierande åldrar. Den yngsta var sex år, hade fått ledigt från skolan och åkt långväga för att vara med. Hon gav många bra förbättringsidéer och lämnade dessutom en ljudinspelning till statsminister Stefan Löfvén.

 

Precis som våra tidigare erfarenheter rådde stor enighet kring att öka barn och ungas medskapande, och att lyssna på dem.

”Man blir inte tagen på allvar när man inte är vuxen”, sa en ungdom.

”Min son har kontaktfamilj. Helt plötsligt bestämde sig socialtjänsten för att han inte behövde träffa kontaktfamiljen längre. Utan att fråga honom. Våga lyssna, våga vara där”, sa en mamma.

”Precis som detta möte borde kommuner samla ihop invånare med erfarenhet från socialtjänsten för att samla in idéer och förslag”, sa en mamma.

 

Att använda kommunala invånarråd som kunskapsbank i sitt utvecklingsarbete är klokt. Också något som flera kommuner fört fram vid våra kommunbesök. Varför har inte vi tidigare talat med barn och vårdnadshavare om deras syn på arbetet?

 

Barn och ungdomar är samhällets gemensamma ansvar.

Flera barn, ungdomar och föräldrar lyfte problematiken i att slussas omkring mellan olika instanser i en evighet utan att få hjälp.

 

”Det var vi som fick vara samordnare mellan instanserna”, berättade en ungdom.

”Det är oklara riktlinjer kring vem som ska betala. Landstinget säger en sak och kommunen en annan. Det går ut över mitt barn”, sa en mamma.

”Man hittar kanske inte problemen, det drar ut på tiden, man sitter på möten och så säger någon instans att det är en annan instans ansvar och de bollar fram och tillbaks”, sa en pappa.

”Det saknas fritidsaktiviteter och ställen att vara på för 16-20-åringar. Fritidsgårdar växer man ifrån”, sa en ungdom.

 

Socialtjänstens image måste ändras. Den måste gå från något negativt till något positivt, precis som polis och räddningstjänst.

”Socialtjänsten behöver bli en hjälp – inte ett svart moln”, sa en mamma.

”Många skolor hotar med att ringa socialtjänsten istället för att alla ska veta numret om man behöver hjälp”, sa en mamma.

”Man får aldrig höra vad man gjort bra, utan det blir ofta nedlåtande och handlar om varför det blev så dåligt och så vidare. Det är viktigt att även föra fram det positiva”, sa en ungdom.

 

Det sista citatet kan mycket väl hänga ihop med den negativa stämpel som socialtjänsten många gånger får. Positiva attityder smittar. De som får hjälp påverkas naturligtvis av detta och av hur kommunikationen med socialsekreteraren är. Detta kanske skulle vara något som högskolorna och universiteten och arbetsgivarna fokuserade lite mer på.  

 

Tillgängligheten måste förbättras både fysiskt och via teknik.

”Man bör bli hörd, men det är svårt när det bara är två procent tid med barn och unga. Det funkar inte”, sa en mamma.

”Om något händer i skolan och kuratorn är borta är det bra om socialtjänsten varit där och berättat vilka de är. I vår klass är det bara jag och en till som vet vad socialtjänsten är”, sa ett barn.

”SMS gör allt så mycket enklare. Jag tyckte det var jobbigt att behöva ringa. Vi (ungdomen och socialsekreteraren) körde mycket SMS och det fungerade bra. Jag behövde inte tänka ’hur ska jag säga och vad ska jag säga’. Man vågade inte utan SMS”, sa en ungdom

”Tillgängligheten är dålig. Ofta är det telefontid mellan 09-10. Men ibland behöver man hjälp en kväll eller en helg, och socialjouren har då ingen aning om vilket barn man pratar om”, sa en pappa.

”Det hade varit skönt att ha ett nummer att ringa till på kvällen. Det är då alla problem kommer, oavsett dignitet. Någon som inte är en mamma eller pappa eller socialsekreterare. Det är skönt även som förälder att kunna ha andra föräldrar med liknande problem att prata med. Ett frivilligt forum dit man kan vända sig”, sa en pappa.

 

Mer kompetensutveckling för socialsekreterarna.

Flera upplevde att det finns en kunskapslucka vad gäller barn och ungdomar med diagnoser som exempelvis ADHD. En större kunskap om diagnosen skulle inte minst vara viktig ur ett köns- och jämställdhetsperspektiv.

 

”När det gäller tjejer ser man inte problemen på samma sätt. Skolan borde kunna fånga upp problem. Folk behöver få kunskap om att ADHD är annorlunda för killar och tjejer. Det saknas information om det. Den traditionella diagnosen stämmer bättre in på killar än på tjejer”, föreslog en ungdom.

”Det borde finnas mentorskap för nyexaminerade socialsekreterare”, föreslog en mamma.

 

Mycket positivt.

Men det var också mycket positivt som kom fram under dagen. Såväl barn och ungdomar som vuxna lyfte saker som fungerat bra för dem. Det uttrycktes också en förståelse för den tunga arbetsbörda som socialsekreterare idag har.

 

”Jag har en positiv upplevelse av socialtjänsten. Jag hade inte varit där jag är idag utan hjälpen. Det hade inte gått. Hade det inte varit för min socialsekreterare som satte igång allt hade jag inte haft mina barn idag. Jag är otroligt tacksam över hjälpen jag fått. Jag har fått så många chanser och de tror fortfarande på mig. Men det handlar mycket om vem man får som socialsekreterare. Det hade lika gärna kunna vara tvärtom”, sa en mamma.

”Många blir totalt utbrända – de vill träffas men de hinner inte. Jag har god erfarenhet av socialtjänsten”, sa en mamma.

 

Även statssekreterare Pernilla Baralt var med under mötet och knöt ihop säcken vid slutet av dagen. Jag är tacksam över att få vara med och blir stärkt över att lyssna på er. Jag har fått fler exempel som ger mer krut i argumentationen för det vi vill göra.”

 

Sista ordet fick en mycket ung flicka som sa ”jag vill ha fler möten”. Och det kanske hon får – vi hoppas nämligen att kommunerna börjar med kommunala invånarråd om hur den sociala barn och ungdomsvården kan bli bättre.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>