Gästblogg om samverkan

kl. av | Taggar: , , ,

Samverkan/ samarbete är ett återkommande tema dels under våra kommunbesök men också vid andra dialoger, hur blir vi bättre på att samarabeta och medskapa med enskilda som söker stöd ifrån socialtjänsten, hur blir vi bättre tillsammans och hur bygger vi strukturer som håller?  Vid våra återbesök har universitet och högskolor, region och landsting varit med, för även här finns ett identifierat förbättringsområde vad gäller samverkan verksamhet/er med universitet och högskolor.

Vid vårt besök i Västerås berättades om ett bra samarabete inom ramen för ett Samhällskontraktet där Mälardalens högskola, Västerås Stad, Eskilstuna Kommun, Landstinget Sörmland och Landstinget Västmanland (numera region Västmanland) ingått i ett samverkansavtal. Mälardalens kompetenscentrum för hälsa och välfärd (MKHV) omfattar fältet hälsa och välfärd med det yttersta målet att bidra till verksamheternas utveckling genom kompetensutveckling och forskning inom socialtjänst och vård och omsorg.

”Efter 8 år har MKHV resulterat i ett ömsesidigt arbete där verksamheten kan få ett forskningsbaserat underlag för verksamhetsutveckling och forskarna fått möjlighet att utveckla sig och sin forskning. Det har tagit tid att komma dit vi är och fortfarande kan vi utveckla samverkansformen men vi är övertygade om att det kommer bara att bli bättre. Så vad är svaret på varför samverkan är svårt? Jo, det tar tid, kräver ödmjukhet och respekt för olika synsätt och värderingar. Men med MKHV har vi visat att det går – så ge inte upp!”

Läs hela det intressanta blogginlägget ifrån Maria Müllersdorf (Mälardalens högskola) och Eva Sahlén (Västerås Stad) här under.

 

Samverkan som ett gemensamt uppdrag

Visst kan många inom den offentliga sektorn skriva under på att samverkan är nyckeln till framgång om vi ska kunna tjäna dem vi är satta till att tjäna. Men varför i hela friden ska det vara så svårt att fungera?  Vi vill här ge ett gott exempel på att samverkan kan fungera över organisations- och kulturgränser.

Mälardalens kompetenscentrum för hälsa och välfärd (MKHV) ingår i Samhällskontraktet där Mälardalens högskola, Västerås Stad, Eskilstuna Kommun, Landstinget Sörmland och Landstinget Västmanland (numera region Västmanland) ingått i ett samverkansavtal. MKHV omfattar fältet hälsa och välfärd med det yttersta målet att bidra till verksamheternas utveckling genom kompetensutveckling och forskning inom socialtjänst och vård och omsorg. Vi har hållit på sedan 2008 och det råder inget tvivel om att vi fått många erfarenheter och kunskaper om samverkan. Det mest framträdande är att samverkan tar tid så det gäller att ha tålamod. När olika organisationer med olika kulturer, lagstiftningar och mål ska samverka krävs ett stort mått av respekt och ödmjukhet. Vi bestämde oss tidigt för att samverkan inom MKHV skulle bygga på att vi är jämlika parter – samverkan skulle ge lika stor nytta som värde till alla parter. Vårt samarbete skulle inte utformas som tidigare regionala eller kommunala FOU-enheter (forsknings och utvecklingsenheter).

Vägarna till att vi är där vi är idag har varit både omständliga och långväga men nu har vi kommit en god bit på väg. Oftast jobbar vi utifrån att en verksamhet har en allmän frågeställning som behöver tydliggöras, det behövs mer kunskap. En form av kunskapsgenerering är det vi kallar för kunskapsöversikter – KÖP. Vi arbetar med att ta fram sådana inom den samlade socialtjänstens verksamheter. Ett exempel – inom området funktionsnedsättning ville man få ett underlag för ”best practice” inom daglig verksamhet. Frågeställningar jobbades fram gemensamt med forskare och verksamhetsrepresentanter. Forskare på högskolan fick tid för att göra en systematisk litteraturöversikt där olika slutsatser drogs och som sedan presenterades, diskuterades och analyserades gemensamt av verksamhet och forskare. Litteraturstudien skrevs till en artikel. Liknande arbeten kan göras inom andra verksamheter inom socialtjänsten.

Seminarier som ordnas inom MKHV erbjuds till alla som är intresserade. Workshops, temadagar, presentationer mm är olika sätt att föra fram ny kunskap. Genom att jobba tillsammans, att kunna ge forskare särskild tid för ett specifikt uppdrag som grundas på verksamhetens behov är gynnsamt för alla parter vilket i sin tur är produktivt. Högskolan har ett hundratal disputerade att välja mellan, beroende på vad frågeställningen handlar om. I andra lägen har samverkansparterna enats om att satsa på en doktorand som tagit sig an en speciell frågeställning – t ex att följa hur unga människor som lever med försörjningsstöd uppfattar det stöd de får. Vi har även satsat på samverkanslektorat inom den sociala barn och ungdomsvården med syfte att kvalitativt undersöka alliansbyggandet i myndighetsutövning – dvs. förutsättningarna att stimulera ett gott samarbete mellan socialsekreterare och klient.

Efter 8 år har MKHV resulterat i ett ömsesidigt arbete där verksamheten kan få ett forskningsbaserat underlag för verksamhetsutveckling och forskarna fått möjlighet att utveckla sig och sin forskning. Det har tagit tid att komma dit vi är och fortfarande kan vi utveckla samverkansformen men vi är övertygade om att det kommer bara att bli bättre. Så vad är svaret på varför samverkan är svårt? Jo, det tar tid, kräver ödmjukhet och respekt för olika synsätt och värderingar. Men med MKHV har vi visat att det går – så ge inte upp!

 

Eva Sahlén
Eva Sahlén
Maria Müllersdorf
Maria Müllersdorf

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>