Vad är och vad gör en kommundoktorand?

kl. av | Taggar: , ,

Här kommer ett intressant gästblogginlägg från kommundoktorand Harald Gegner. Ett aktuellt inlägg med tanke på att vi idag tillsammans med statssekreterare Pernilla Baralt bjudit in forskare inom det sociala arbetets område.

Harald Gegner
Harald Gegner

En solig försommardag träffade jag Cecilia senast. Det var i Stockholms skärgård i samband med en nätverksträff för de regionala utvecklingsledarna inom ramen för SKL:s BoU-satsning. Jag, som många andra har följt Cecilias arbete som nationell samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården sedan starten, både genom hennes blogg och genom olika framträdande. Men den här gången var första gången Cecilia och jag fick möjlighet att byta några ord med varandra. Det var under denna korta pratstund hon frågade om jag kan tänka mig skriva ett inlägg på bloggen om vad det innebär att vara kommundoktorand. Det gör jag gärna, men först några rader om varför jag över huvud taget följer Cecilias arbete. Visst har det att göra med mitt forskningsområde som rör socialtjänstens barn- och ungdomsvård, men inte bara.

 

När jag kom till Sverige för 14 år sedan visste jag nästan ingenting om vad socionomer arbetar med och ännu mindre om att det fanns något som heter socialtjänsten. Det var slumpen (eller turen) som gjorde att jag fick mitt första jobb i Sverige som socialsekreterare på en utredningsenhet för barn och unga. Och där fastnade jag: först som socialsekreterare, sen som 1:e socialsekreterare och enhetschef och nu som doktorand i socialt arbete, eller rättare sagt så kallad kommundoktorand. Mitt personliga intresse för det viktiga arbete som görs inom den sociala barn- och ungdomsvården har blivit mitt forskningsintresse. Att vara kommundoktorand handlar om att göra både och, dvs. att vara halva arbetstiden i praktiken, i mitt fall inom socialtjänsten i Lund och att ägna restande tid åt forskarutbildningen. Detta är möjligt tack vare ett samarbetsprojekt mellan Malmö högskolan och intresserade kommuner (men även andra intresserade verksamheter inom offentlig eller privat regi) i syfte att överbrygga eller minska gapet mellan teori och praktik. Man skulle också kunna säga att det handlar om att integrera kunskaper från forskningen på ett naturligt sätt i praktiken och vise versa.

 

Men på vilket sätt kan en kommundoktorand bidra till utvecklingen av den sociala barn- och ungdomsvården? Det finns så klart inte bara ett svar på denna fråga. Jag kan berätta lite kort hur jag ser på min roll som praktiknära forskare i förhållande till socialtjänstens arbete med barn och unga. Mitt forskningsprojekt handlar om etableringen av en evidensbaserad praktik inom den sociala barn- och ungdomsvården. Som en rad andra forskare och praktiker föredrar jag att prata om utvecklingen av det sociala arbetet inom socialtjänstens område barn och unga. Ett av mina fokusområden, både inom forskning och i praktiken är professionen. I min roll som doktorand med ett ben i praktiken försöker jag alltid ha professionen i fokus.  Socialarbetare inom den offentliga sociala barn- och ungdomsvården sliter mellan många olika, inte sällan motstridiga intressen från den egna organisationen men också från samarbetspartners, myndigheter och övriga samhällsinstanser. Det behövs en tydlig röst inifrån som stärker och lyfter professionen och det viktiga arbetet socialarbetare gör för de mest utsatta barn, unga och familjer i vårt samhälle. I alla sammanhang och inte minst i diskussionen med ledningen försöker jag lyfta in ett professionsperspektiv. En stor fördel i sådana sammanhang är att ha bred kunskap om området barn och unga utifrån ett (eget) praktik- och ett forskningsperspektiv.

 

I arbetet med SKL:s nationella handlingsplan kring stärkt skydd för barn och unga arbetar jag tillsammans med professionen för att ta fram en lokal handlingsplan. Den frågan som genomsyrar detta arbete är: Vad behöver professionen, dvs. våra socialarbeterare för att kunna göra ett professionellt socialt arbete med de barn, unga och familjer vi möter och som är i behov av vårt stöd och våra insatser? Utan en stark profession tror jag inte det är möjligt att utveckla den sociala barn- och ungdomsvården. För att nå dit behövs kunskap från både forskning och praktiken som inkluderar professionen likaväl som våra brukare. Som yrkesverksam doktorand hoppas jag kunna bidra med en kunskapssyn som integrerar teoretisk och praktisk kunskap och erfarenhet i utvecklingen av den sociala barn- och ungdomsvården.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>