Familjelotsen i Linköping

kl. av | Taggar: ,

”De mest utsatta familjerna, det vill säga familjerna med de största och mest sammansatta problemen och med de minsta resurserna, är de som upplever sig ha blivit minst hjälpta av socialtjänstens insatser”

 

Så löd slutsatsen efter studien ”Familjer i socialtjänst” och röster från bland annat personal på avdelningen för råd och stöd och från socialkontoret i Linköping.

 

Det gav kommunstyrelsen anledning att hitta sätt att nå målgruppen på ett bättre sätt. Därför gav kommunstyrelsens planeringsutskott i februari 2013 kommunens social-, omsorgs-, barn och ungdoms- och bildningsnämnd i uppdrag att ta fram ett projekt som skulle göra just detta. Syftet var att samordna stödet för familjer där någon har en neuropsykiatrisk diagnos och på så sätt förebygga HvB-placeringar.

 

Med hjälp av kommunens sociala investeringsfond finansierades projektet, som är treårigt. Nämnderna samarbetar med varandra och även barn- och ungdomspsykiatrin och habiliteringen inom landstinget deltar i projektet. För att säkerställa ett kvalitativt arbete utvärderar forsknings- och utvecklingscentrum arbetet under projektet.

 

Idag ingår tolv familjer i projektet. I flera familjer har både förälder och barn neuropsykiatriska diagnoser och stöd- och vårdkontakter är både privata och offentliga. Socialtjänst, psykiatri, region Östergötland, försäkringskassa och arbetsförmedling är vanligt att ha kontakt med. Detta ställer naturligtvis höga krav på samverkan och kommunikation mellan verksamheterna.

 

En stor del i att det ska fungera är familjeombuden. Varje familj har ett familjeombud, vars uppgift är att organisera och förenkla familjens kontakt med de olika verksamheterna. Familjeombudet fungerar som ett slags språkrör, påminner om möten och informerar om det stöd som finns i regionens olika verksamheter.

 

Genomgående i projektet har flexibilitet varit en nyckelfaktor till framgång. Familjeombudens ansvarsområden är inte begränsat till en verksamhet, vilket underlättar för familjerna. Men även skolkoordinatorernas flexibilitet, som gjort att möten mycket snabbt kan inbokas, har gjort att familjer känner sig tryggare och snabbare kan få hjälp.

 

Det förbättringsområde som kartlagts hittills är av administrativ och praktisk klang. Enklare blanketter att fylla i, bättre telefontider, information om när pengar utbetalas och så vidare.

 

Nästa steg i Familjelotsen är att hitta arbetssätt för att systematiskt kunna föra fram och implementera eventuella förändringar. Och under arbetets gång fokuserar medarbetarna på att ge varandra mycket positiv feedback – ”det vi gör bra ska vi också göra mer av”, skriver projektledarna.