Återbesök i Linköping

kl. av | Taggar:

Kan vi lösa nya problem i gamla organisationsstrukturer?

Linköping var den tredje och sista Östergötlandskommunen vi besökte. Det blev en väldigt kreativ och spännande dag där vi verkligen diskuterade dagens utmaningar för socialtjänsten och hur vi ska klara av att hantera dem. Såväl politiker från kommunstyrelsen, bildningsnämnd, social- och omsorgsnämnd, chefer, handläggare och fackliga företrädare var representerade och på eftermiddagen även barnavårdscentralen, Linköpings universitet och barn- och ungdomspsykiatrin. En genomgående fråga var om det verkligen går att fortsätta arbeta på det sätt vi gör nu eller om vi måste hitta nya vägar och nya organisations- och arbetsformer?

Linköping som så många andra kommuner runt om i landet har haft hög personalomsättning och svårt att rekrytera socionomer. Många tjänster är vakanta och många konsulter är inne i verksamheten för att lösa de mest akuta behoven.

Från politiskt håll belyses att Linköping nu börjar få utmaningar som liknar storstadsområdenas, något som bland annat ställer stora krav på regionalt samarbete.

Ett samarbete mellan politiska grupperingar ifrån socialnämnd, omsorgsnämnd och bildningsnämnd har inletts där man träffas en gång i månaden.

Familjelotsen

I samband med förra besöket i Linköping skrev jag ett inlägg om projektet Familjelotsen. Då ingick tolv familjer i arbetet, idag är det 18 med sammanlagt 60 personer involverade. Projektet har varit mycket lyckat och inneburit ett utökat samarbete med råd och stöds övriga insatser. Barnen har fått en förbättrad skolgång vilket i sin tur inneburit att föräldrarna lättare kunnat komma igång i sysselsättning.

En stor medvetenhet om det ansträngda läget hos politiker  

Socialnämndens ordförande gav oss en tydlig bild av de svårigheter som Linköping står inför. En tillsyn från inspektionen för vård och omsorg som inleddes 2014 pågår fortfarande. Kommunen riskerar nu ett vitesföreläggande. Trycket är stort på socialtjänsten, antalet anmälningar ökar och en genomgång visar att dessa sällan är obefogade. Bara i december kom 412 anmälningar in. En slutsats av detta är att det krävs en satsning på tidiga, förebyggande och samordnade insatser, något det rådde stor enighet kring. Vad kan skola och socialtjänst ge för stöd steget innan anmälan? Detta var samma resonemang som fördes i Vetlanda.

Skolan – en bra plattform för förebyggande och tidiga insatser

Skolan som en bra plattform för detta arbete där man lättare kan nå barn och deras familjer lyftes från politiskt håll och en satsning på elevhälsan har också gjorts. Skolan har anställt koordinatorer och familjeterapeuter.

Grannskapsarbete

En annan ambition var att arbeta mer ute i olika bostadsområden. Vad innebär en lättillgänglig socialtjänst? Kanske behöver socialtjänsten bli lite mera av generalister? I Linköping samarbetar kommunen med Linköpings universitet som arbetar medtjänstedesign för att få ny kunskap kring detta.

Representanten från socionomutbildningen i Östergötland framförde även att det förs en dialog om att integrera kurser på socionomprogrammet med förskollärarprogrammet, vilket ju låter väldigt spännande.

Barnhälsovården- vad ser vi?

Representanter från barnavårdscentral lyfte frågan om hur de kan bli bättre på att signalera tidig oro till socialtjänsten. Väldigt få anmälningar görs. De lyfte också vikten av att det finns medarbetare både i kommun och landsting som har både har kunskap, tid och stöd för att arbeta med detta, det allra svåraste, apropå inledningen i detta blogginlägg om behov av medarbetare inom den sociala barn- och ungdomsvården och dess myndighetsutövning. på att starta upp en Familjecentral finns – ett faktum är att föräldrakurser oftare finns i områden där det finns familjecentraler. Planer finns också på att arbeta mer med gemensamma hembesök mellan barnavårdscentraler och socialtjänst.

En representant från hälso-och sjukvården berättade att de precis som vi inom ramen för detta uppdrag, hade genomfört en mätning av arbetstiden för sjuksköterskor och läkare för att se hur dessa hade möjlighet att använda sin arbetstid. Resultatet stämde väl överens med den mätning som genomförts av den sociala barn- och ungdomsvården.

En annan representant lyfte upp oro för en ökning av transexuella ungdomar som inte mår bra och behov av att samarbeta för att ge bästa möjliga gemensamma stöd. Underlättande hade till exempel varit att inte ha flick- och pojkbilder på toaletterna och att ha duschdraperi på gymnastiken. Genast bjöd kommunalrådet in till att lämna synpunkter för nybyggnationer av skolor.

Jag vill till sist avsluta med att Linköping var den kommun som först anmälde sig för att vara med i regeringsuppdraget kring taligenkänning, och därför känns det nu glädjade att avsluta detta blogginlägg med att berätta att regeringen nu har beslutat om detta!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>