Återbesök i Sandviken

kl. av | Taggar:

I Sandviken fanns många medarbetare från den egna verksamheten såväl som från både skola och barn- och ungdomspsykiatri representerade. En stor del av diskussionerna handlade även här om samverkan.

 

  • När det gällde samarbetet med skolan så lyfte man att detta fungerar väl kring omedelbara omhändertaganden där man kan hitta bra lösningar så att hämtningar i skolan kan undvikas och där personer som barnen är trygga med kan följa med. 
  • Det poängterades att även skolan kunde kalla till SIP-möten.
  • BUP ombeds komma på SIP-möten men har svårt att komma.
  • Det lyftes att nätverksmöten, där det arbetas mer med känslor och reaktioner, ibland är att föredra. Det upplevs finnas en övertro på SIP.
  • Allt fler barn anmäls där våld i nära relationer har ökat. Förebyggande insatser behövs därför för föräldrar när det gäller våld i nära relation. Detta känner vi igen från flera andra kommunbesök.

 

Svårt att rekrytera familjehem

Ett bekymmer som lyftes var svårigheter med att rekrytera familjehem. Samtidigt innebär det ofta höga kostnader och då måste de upphandlas. Här förs en diskussion om möjligheter  till samverkan i länet.

 

Ensamkommande mår allt sämre samtidigt som man tvingas nedrusta verksamheten

Kommunerna har genomgående under våra uppföljningsbesök ventilerat en frustration över förändrade förutsättningar i mottagandet av ensamkommande barn. De som arbetar med ensamkommande barn berättade om de svårigheter som nu gör att kommunen tvingas lägga ned välfungerande och välbehövliga verksamheter. Här förde representanter fram att staten lägger över ansvaret för ensamkommande på kommunerna, och nedskärningarna i statsbidragen innebär att boendealternativet utgår från ekonomi och inte utifrån behov.

En annan återkommande beskrivning är attmånga av de ensamkommande barnen mår väldigt dåligt.  Samtidigt finns få platser på traumaboenden.

BUP framförde här att den problematik som beskrivs från boenden i allmänhet handlar om det som första linjens psykiatri ska hjälpa till med och har ansvaret för. Här framfördes också en besvikelse över hur boenden ibland hanterar barnen.Det upplevs att boenden kan avsäga sig ansvaret med omedelbar verkan och vägra ta hem ungdomar där psykiatrin inte bedömer att en inläggning behövs.

Från kommunens enhet för ensamkommande återberättades att ett 30-tal ungdomar har fått sin ålder uppskriven och mår dåligt – vissa har avvikit från boendet och ingen vet var de egentligen bor. Dessutom har många av de som kom år 2015 ännu inte varit på sitt första samtal hos Migrationsverket.

Sandvikens kommun förmedlade att de känner sig väldigt ensamma om ansvaret och att mer hjälp från barnpsykiatrin önskas. En del ungdomar går till ungdomsmottagningen men många har svårare problematik än så.

 

Mer tid för barn i Sandviken

Vid den tidsmätning som genomfördes inför det förra besöket så blev det tydligt att man i Sandviken hade mer barntid än genomsnittet av de 50 kommunerna. Ett arbete har skett utifrån Västernorrlandsmodellen där barnen svarat på en barnanpassad enkät. Barnen var jättenöjda med kontakten med socialtjänsten- tvärtemot vad tidigare forskning visat.

En reflektionsgrupp finns för alla nyanställda i kommunen, där även socialnämndens ordförande är med och berättar om arbetet i en politiskt styrd organisation. Detta är något som uppskattats väldigt mycket av studenterna.

 

Ett mentorsprogram i samarbete med Högskolan i Gävle

Ett spännande och nytänkande projekt är ett mentorsprogram som startats i samarbete med Högskolan i Gävle. Det är ett pilotprojekt som innebär att studenter redan från termin 2 får mentorer som träffar dem regelbundet under utbildningen. Vissa av dem träffas i grupp medan andra har valt individuella träffar.