Återbesök i Storuman

kl. av | Taggar:


Även i Storuman handlade kommunens plan för handling och många av diskussionerna om samverkan, ”viktigt och ständigt pågående.”

 

Något som uppskattats mycket är de konsultinsatser som BUP erbjudit. Dessa har dock varit indragna en period på grund av brist på medel, men nu har beslutat fattats om att återinföra dem.

  • Vikten av att samverka kring hemmasittare lyftes och här inspireras man av det som kallas Hikikomiri som även finns på andra håll i landet, detta har vi skrivit om i ett blogginlägg från Uppsalatidigare, ni hittar det här.
  • En annan del i samverkan är det man kallar HLT – som innebär att primärvård, skola och socialtjänst träffas en gång i månaden för att prata ihop sig kring barnen och ungdomarna utifrån ett verksamhetsperspektiv. Att arbeta för att förbättra den psykiska hälsan lyftes. Efter flera tragiska självmord bland ungdomar har kommunen satsat på att arbeta för att minska risken för självmord.
  • YAM, ett evidensbaserat program för 14-16-åringar syftar till att behandla stress, kriser och självmordstankar. Det går att se att antalet självmordsförsök minskat bland elever. Via länk har Storuman även haft kontakt med en hälsostrateg på landstinget för att arbeta självmordsförebyggande.  Här går det att läsa mer om YAM.

 

Familjestöd ges på fritidsgårdarna

Storuman har börjat ge familjestöd i form av föräldrautbildningar på fritidsgården istället för hos socialtjänsten, vilket har lockat fler föräldrar. En intressant erfarenhet från kommunen! När detta stöd tidigare erbjöds från socialtjänsten var det svårt att locka föräldrar, men sedan i höstas har kommunen fyllt två grupper med tio-tolv deltagare på fritidsgården.

 

Samer en utsatt grupp

I diskussioner kring psykisk ohälsa lyftes samer upp som en utsatt grupp. Här har kommunen fått projektmedel för att arbeta för att minska psykisk ohälsa.

 

Svårigheten att hitta personal – inget som är unikt för socialtjänsten!

Både polis och sjukvården har svårt att rekrytera personal, och kommunen får betala stora kostnader för privata utförare. Storumans medskick till nationell nivå är att hjälps behövs för att hitta vägar till att hantera detta.

 

Socionomutbildning på distans ett starkt önskemål

Storuman har svårt att få nyinflyttade socionomer att stanna, precis som så många andra glesbygdskommuner.  Nyutexaminerade börjar ofta arbeta men flyttar sedan vidare när de lärt sig arbetet. Därför är ett starkt önskemål att via distansutbildning kunna utbilda personer som redan rotat sig på orten.

Här finns en frustration mot Umeå universitet som hittills inte kunnat erbjuda distansutbildning.

 

Professionen behöver stärkas både i relation till andra huvudmän och till politiker!

Vikten av att stärka professionen var något som också lyftes.  Socionomer har en specifik yrkeskunskap som man behöver tydliggöra för omvärlden. Ett exempel på detta är att BUP kan ringa till socialtjänsten och föreslå placeringar av barn eller ungdomar som de har kontakt med, ibland har man till och med erbjudit barn och familjer detta. En grundregel i gott samarbete är att aldrig lova någonting för någon annan verksamhet.