Återbesök i Umeå

kl. av | Taggar:

Besöken i Umeå har varit upplagda lite annorlunda än vid andra kommunbesök. Redan vid vårt första besök i Umeå träffade vi många medarbetare inom den sociala barn och ungdomsvården och fick möjlighet att både återge mätningens resultat och diskutera den, väldigt intressanta diskussioner och glädjande att den upplevs som hjälpsam i ett nödvändigt utvecklingsarbete.  Vid detta besök var också medarbetare med både som deltagara men också som föreläsare om det egna utvecklingsarbetet.

Vid Umeåbesöket hade vi med oss Karin Hjelmer som till vardags arbetar som gruppledare för enheten för familj och sociala tjänster på socialdepartementet.

Umeå har under hela förbättringsresan varit ett föredöme för sin första linje, det vill säga sitt tidiga och förebyggande arbete med hälsa, lärande och trygghet. Det skulle därför  vid återbesöket bli spännande att se hur den har vidareutvecklats och hur man har arbetet med den inom ramen för sin plan för handling. Umeå är som sagt en kommun känd för sitt förebyggande arbete. Tyvärr har det nu fattats beslut om att delar av detta arbete ska reduceras och omstruktureras. Jag förstår att det behövs ett tvärkunskapsmässigt arbete för barn och unga med omfattande behov av hjälp och stöd, flera kommuner och regioner/landsting har lyft upp detta, men frågan är om vägen dit är att ta bort det tidiga och det samordnade stödet och frågan är om inte båda verksamheterna behövs?  Under uppdraget som nationell samordnare har flera kommuner lyft behovet av någon form av förstärkning, tom lagstiftning för det tidiga och förebyggande arbetet har föreslagits med motiveringen det är för lätt att spara eller omorganisera bort- Vi hoppas att dilemmat lyfts upp tydligt i det tidiga och samordnade arbetet som regeringen fattat beslut om mellan skolverket och socialstyrelsen. Det kommer helt klart att lyftas i min slutrapport.

För övrigt berättade Umeå om deras arbete om att ungdomar ska få hjälp på hemmaplan inom ramen för första linjen, detta har resulterat i kortare och mer kärnfulla utredningar. Utifrån målbilden med Första linjen tillfrågades medarbetare i denna verksamhet huruvida de upplever att målet är uppnått. Många tycker helt klart att arbetet är på god väg, bland annat sa en socialarbetare: ”Utredningstiderna för min del har minskat… Framför allt arbetar jag med både det professionella nätverket och familjens eget privata nätverk”. Och ”Jag tycker att jag är mycket tillgänglig. Det är lätt att besöka mig eftersom jag inte sitter på ett kontor med låsta dörrar”.

Umeå har också jobbat med att öka barn och ungas delaktighet. Här har en forskningscirkel arbetat för att tydliggöra arbetsmotiv och lämpliga former och förutsättningar för barns delaktighet. Utifrån redovisningen upplever ensamkommande barn och unga som är placerade på HVB att de har större möjlighet att vara delaktiga och att de involveras i beslutsfattande.

I detta arbete tillfrågades medarbetarna om vad de skulle vilja förbättra och förändra och svaren inkluderade bland annat mer likartade arbetsmetoder, tydligare riktlinjer och fler utbildningar. Det känns dock angeläget att här få in barnens och de ungas perspektiv, så de är med i hela arbetsprocessen och inte endast i slutskedet.

Här instämde flera av dagens deltagare. Avslutningsvis fick deltagarna lyfta vad de tog med sig från dagen, och flera av svaren handlade om vikten av att i högre utsträckning göra brukarundersökningar och få med barnens tankar, idéer och reflektioner.

Utifrån arbete och lärande exempel från andra kommuner som lyftes under dagen berättade några deltagare även att de tar med sig hur mycket som görs, och behovet av att lära av varandra. Detta kändes såklart kul eftersom höstens konferenser i stora delar kommer att bestå av kommuners arbeten och lärande exempel.