Motala – medborgare i fokus

kl. av | Taggar:

Vi hade en bra dag i Motala! Kreativa och lösningsfokuserade möten med både fackliga företrädare och beslutsfattare, vilket kommer att framgå av Motalas plan för handling. Men detta blogginlägg skulle jag helt vilja ägna åt de personer som med egen erfarenhet av socialtjänsten och den sociala barn- och ungdomsvården hade kommit för en timmas samtal om vad som är bra, och vad som kan bli bättre. Även skolan fick värdefulla förbättringskunskaper under vårt samtal.

Förfrågan som Motala skickade ut!
Förfrågan som Motala skickade ut!

Motalas bidrag i detta skiljer sig ifrån hur andra kommuner har hanterat vår förfrågan om att träffa barn, unga och vårdnadshavare. Motala skickade ut en bred förfrågan (se bilden ovan) och utifrån den fick man anmäla sig. Till slut var tio personer anmälda – sju vuxna och tre barn. Vi hade en timma på oss och vi kände inte varandra, men vi hade gemensamt att vi alla vill bidra till att den sociala barn- och ungdomsvården ska bli bättre. Vi gick laget runt. Alla fick berätta och efter mötet bytte vi kontaktuppgifter. En timma av lyssnade kan göra skillnad. För oss – och för uppdraget – gav samtalet mycket viktig kunskap. Därför väljer jag att helt fokusera på den klokskap som vi fick av sju vuxna och tre barn.

 

Flera föräldrar framför att det saknas förebyggande insatser samt förskola, fritids och skola anpassad för barn med speciella behov. Önskemålet är att skapa mindre barngrupper för dessa barn, som behöver lugn och ro omkring sig. En förälders upplevelse är att hon hela tiden fått höra från professionella de mött att det är de som föräldrar som brister. Hon arbetar själv som pedagog och känner sig ifrågasatt när professionella anser att hon saknar kompetens om sina barns behov. Upplevelsen är att det är de som föräldrar som får informera de professionella om hur deras situation ser ut, och att det är mycket svårt att få rätt hjälp.

 

En annan förälder berättar att de har fått mycket bra stöd från kommunens öppenvårdsinsats Familjeteam. ”De är bara ett telefonsamtal bort”. Föräldern berättar att hon har fått strategier för att bemöta sitt barn, vilket resulterat i att barnet nu kan följa med ut på en del aktiviteter – något som tidigare varit omöjligt. Mamman önskar att Familjeteam skulle komma in tidigare i familjer och att de skulle kunna hjälpa hela familjen, inklusive syskon och övriga anhöriga runt omkring familjen.

 

En av de medverkande är nyanländ till Sverige. Hon berättar att hon var gravid när hon kom till Sverige och saknade erfarenhet av stöd från samhället. Hon fick vänta ett år innan hon kunde börja läsa svenska på grund av att hon att hon hade ett nyfött barn. Som flykting hade det vara värdefullt att börja tidigare anser hon. Familjen har kontakt med Barncentrum, en verksamhet som erbjuds via service i Motala kommun och som enligt mamman är väldigt uppskattad av barnen. Föräldrarna får sin inkomst via försörjningsstöd vilket inte känns bra då de vill jobba vara självförsörjande. Hon framför att hon önskar en snabbare integrering i det svenska samhället och upplever att många blir isolerade på grund av att det saknas kunskap om vilka aktiviteter som finns i samhället. Hennes åsikt är att många nyanlända behöver ”pushas” och få mer stöd för att komma ut i samhället. Ett förslag är att anordna någon form av svenskundervisning för mammor som är hemma med små barn, och att någon samtidigt kan ta hand om barnen.

 

En förälder med vuxna barn berättar att hon inte är nöjd med det stöd som erbjuds inom psykiatrin och missbruksvården, en vård som enligt henne är helt nedmonterad. Hon upplever att det ställs orimliga krav på anhöriga då missbruksvården och psykiatrin inte fungerar. Hon undrar också varför socialtjänsten måste vara så uppdelad? ”En har hand om ekonomin, en har hand om barnen, en har hand om de vuxna. Var finns helhetsperspektivet?” Den sammantagna upplevelsen av att vara anhörig till en person med missbruksproblem är att ”man slits sönder, sakta men säkert”.

 

En förälder som kommer tillsammans med sina barn uppger att han har fått mycket stöd från Barncentrum efter sin skilsmässa. Barnen berättar att de tycker att det är bra att få gå och prata med någon. Ett av barnen berättar: ”man kan gå och prata ut, och till dem kan man säga vad som helst”. Barnet fortsätter: ”det har faktiskt hjälpt oss att få gå och prata och få den här hjälpen”.

 

Pappan säger om personalen på Barncentrum att ”de har varit en pelare att stötta sig på”. Han menar att: ”Det är inget att skämmas för att man behöver hjälp” och fortsätter: ”Många vågar inte söka hjälp, men man känner sig stolt över sig själv när man vågar söka den hjälpen man behöver.

 

Jag ser verkligen fram emot Motalas plan för handling!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>