Skolan träffar alla barn, Kultur och fritid träffar många barn och socialtjänsten träffar några barn

kl. av | Taggar:

Vi gör ett kort inlägg om Höörs arbete med planen för handling och i det beskriver vi kommunen angreppsätt som allra högsta grad är en pågående process. Jag har istället bett Ewa Näslund socialt ansvarig socionom i Höör att berätta om Höörs mångåriga arbete med familjerådslag i alla verksamheter. Efter inlägget om familjerådslag kommer ett inlägg ifrån Botkyrka om deras arbete med signs of safety. Varför lägger jag ihop Botkyrka och Höör i samma inlägg, jo den 6 och 7/11 arrangerar Höör och Botkyrka gemensamt en nordisk familjerådslagskonferens i Malmö, och i deras skrivningar oberoende av varandra så märks den gemensamma grunden. Jag hoppas att vi ses i Malmö.

 

Viktigt att ta ett gemensamt ansvar- skolan träffar alla barn, kultur och fritid träffar många barn och socialtjänsten träffar några barn

En röd tråd och ett mycket viktigt fokus i Höörs plan för handling var att socialtjänst, skola och kultur och fritid har – och tar – ett gemensamt ansvar i arbetet.

Den stora delen av planen handlar om hur kommunen möter barn och unga i Höör. Hög prioritet sätts vid att vara närvarande på skola, vid fritidställen och i socialtjänst för att kunna göra detta arbete.

 

Det förebyggande arbetet måste nå alla

Hur ska personer i skolan eller i föreningslivet agera när de ser att barn inte mår bra?  Från landstinget framfördes att det är svårt för dem att ha en överblick eftersom familjer kan byta vårdcentral ofta.

Något annat som framfördes utifrån diskussionsgrupperna är att de utredande socialarbetarna gör ett oerhört tufft arbete, som i förlängingen blir omöjligt om man tror att man har ansvar för alla barn i kommunen. Det är viktigt att stärka de befintliga nätverken kring barnet och att ha ett inkluderande sätt att tänka kring barn. Barnen behöver ett sammanhang och då är inte minst barnens och familjernas egen kunskap lämplig att u större utsträckning använda sig av.

Höör och Botkyrka kommer gemensamt att anordna en nordisk familjerådslagskonferens i Malmö i november känns därför naturligt att även Botkyrkas blogginlägg om arbetet med signs of safety kommer tillsammans med Höörs inlägg om familjerådslag.

 

Från en ny metod bland andra till ett nytt paradigm i socialt arbete – Familjerådslag i Sverige 1995 – 2017

Jag avslutade min socionomutbildning 1983 och har sedan dess arbetat inom den kommunala socialtjänsten, först i Malmö och sedan 2004 i Höör. Under dessa år har jag hunnit skaffa mig en bred erfarenhet av socialtjänstens olika verksamheter, från myndighetsutövning till behandlingsarbete och familjehemsvård. Jag arbetar nu som socialt ansvarig socionom, en funktion som infördes i Höör 2008 utifrån ett behov av att förstärka det sociala perspektivet. Enkelt uttryckt är den medicinskt ansvariga sjuksköterskan och jag varandras spegelbilder, med respektive lagstiftning som utgångspunkt. Numera finns det många SASar i Sverige, men Höör var en av föregångskommunerna.

Mina första tio år som socialarbetare tillbringade jag på Rosengård i Malmö, ett område som många har åsikter om, men få har besökt. Min tid på Rosengård har på ett avgörande sätt präglat min syn på socialt arbete. I mötet med människor från jordens alla hörn blev jag varse att livet kan levas på många olika sätt, att det inte finns ”en sanning” eller ”en väg”.

 

Vad är socialtjänstens uppdrag?

Frågan om vilken roll jag har som socialarbetare restes tidigt i karriären. Vad är egentligen socialtjänstens uppdrag? I socialtjänstlagens portalparagraf poängteras att socialtjänsten ska inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation. Men – var det verkligen det vi gjorde? Filosofer som Giddens och Habermas talade om systemets kolonisation av livsvärlden, där myndigheter alltmer griper in på olika privata områden. Moderniteten bryter ner det lilla samhällets och traditionernas skyddsnät och dessa ersätts av mycket större och opersonliga organisationer, framförallt expertsystem.

Inte förrän 1994, då jag första gången hörde talas om familjerådslag, började pusselbitarna falla på plats. Giddens och Habermas menar att lösningen på det senmoderna samhällets sociala och demokratiska problem står att finna i det civila samhället eller i olika samverkansformer mellan stat och civilt samhälle. Familjerådslag som metod förenar den professionella kunskapen med den privata, resurser i det egna nätverket med professionella resurser och sätter dessutom tydliga ramar för människors rätt och ansvar att definiera både sina problem och lösningar.

Mycket har hänt sedan jag första gången hörde talas om familjerådslag. Hyllie stadsdel i Malmö, där jag då arbetade med familjehemsvård, var en av de tio kommuner som ingick i Svenska Kommunförbundets projekt mellan 1995 och 1997.  Kommunförbundets uppdrag var att under två år pröva modellen Family Group Conference i Sverige och anpassa den till svenska förhållanden. Jag har alltsedan dess arbetat med familjerådslag, som socialarbetare, ansvarig och utbildare. Till Höörs kommun, som använt metoden sedan 1998, kom jag 2004 för implementera familjerådslag inom socialtjänstens alla vereksamheter, från äldreomsorg och LSS-verksamhet till familjerätt. Att ansvara för kommunens familjerådslagsarbete är en viktig del av SAS-uppdraget, inte minst eftersom metoden i sig är en konsekvens av ett förändrat synsätt inom socialt arbete, ett nytt paradigm. En konsekvens av det förändrade synsättet är att Socialtjänstens personal i Höör inte längre möter klienter, vårdtagare eller brukare, utan medborgare. I medborgarbegreppet ligger både rättigheter och skyldigheter.

När Svenska Kommunförbundets projekt avslutades upphörde allt stöd till Sveriges kommuner i det fortsatta familjerådslagsarbetet. Under efterföljande år svävade många i tron att familjerådslag inte längre användes, att det varit ännu en i raden av metoddagsländor på socialtjänstens himmel. Så var och är dock inte fallet. Ett antal kommuner har fortsatt använda familjerådslag, i större eller mindre omfattning.  Vi har haft stöd av varandra, men kanske framförallt av kollegor i andra länder. I anslutning till den svenska familjerådslagsprojektet startade liknande projekt i Finland, Danmark och Norge. Ett samarbete, både på forskar- och praktikernivå inleddes. Utvecklingen på familjerådslagsområdet diskuteras också i det europeiska nätverket samt på internationella konferenser.

Det nordiska land som lyckats bäst med att implementera familjerådslag är Norge. Eftersom familieråd, som metoden kallas i vårt västra grannland, där anses vara den enda evidensbaserade metoden för ökad brukarmedverkan, är intresset stort bland både forskare och politiker. En tydlig politisk ambition att familierådslag ska användas av alla norska kommuner stöds av ansvariga på både nationell, regional och kommunal nivå. Jag rekommenderar er att läsa mer om familjerådslagsarbetet i Norge på Barn-, ungdoms- och familiedirektoratets hemsida.

Genom samarbetet med Norge och i synnerhet med Svanhild Vik, som är nationellt ansvarig, har vi i Höör kunnat ta del av den omfattande forskning som bedrivs inom området liksom de praktiska erfarenheter som gjorts i vårt grannland. Detta tillsammans med våra egna erfarenheter i Höör har lett till att familjerådslagsarbetet har utvecklats mycket sedan jag först hörde talas om metoden. Samordnarens roll och fokus på förberedelserna inför mötet är fortsatt bärande element, liksom den enskilda överläggningen. Att tydligt skilja mellan en persons eller familjs privata och professionella nätverk är viktigt i familjerådslag till skillnad från andra nätverksmötesformer. Utgångspunkten är att all förändring måste utgå ifrån den vardag i vilken personen eller familjen lever. Detta innebär emellertid inte att den professionella kunskapen är oviktig, tvärtom.  Utan att få tillgång till experternas, de professionellas, kunskaper, erfarenheter och resurser får inte familj och närstående en ärlig chans att upprätta en väl genomtänkt handlingsplan.

Som professionell, vare sig jag är socialarbetare, lärare eller sjukvårdspersonal, bidrar jag med generella kunskaper och erfarenheter. När jag lämnar min bild av barnets eller familjens situation är det viktigt att vara tydlig med att det inte är ”sanningen” utan uppmuntra familj och nätverk att ställa min information i relation till egen kunskap och erfarenhet. Ambitionen att arbeta evidensbaserat sammanfaller med familjerådslagets ambition att ge familj och nätverk bästa tillgängliga kunskap som grund för sin planering. Vilken evidens har olika behandlingsmetoder? Vilka fördelar och risker innebär en institutionsplacering av en tonåring? Utmaningen är att ge information utan att vara styrande.

Barns delaktighet är ett viktigt och prioriterat område i socialtjänstens verksamhet. Astrid Strandbus doktorsavhandling ”Barns deltakelse og barneperspektivet i familierådsmodellen”, har haft en avgörande betydelse för hur barn på bästa sätt kan delta i familjerådslag.

 

Vad har familjerådslagsarbetet inneburit för socialsekreterarna i Höör?

Personalomsättningen inom den sociala barn- och ungdomsvården är hög. En viktig förklaring finns i definitionen av uppdraget. Om jag som socialsekreterare tror att jag är den viktigaste personen för, och har ansvar för, alla barn i kommunen blir naturligtvis uppdraget omöjligt. Ansvaret för barn och ungas välfärd ligger i första hand på föräldrar, övriga närstående och resten av det civila samhället. Det afrikanska ordspråket ”Det krävs en hel by för att uppfostra ett barn” är i allra högsta grad aktuellt i dagens Sverige. Som socialsekreterare är min främsta uppgift att bidra till att alla barn i kommunen har ett stödjande privat nätverk runt sig i vardagen. Mitt uppdrag är också att bidra med kunskaper, resurser och tydliga gränser utifrån lagstiftningen.

Att vi under många år haft en låg personalomsättning bland socialsekreterarna i Höör tror vi till stor del förklaras av familjerådslagsarbetet och den syn på expertrollen som följer av synsättet. Familjerådslag tydliggör socialsekreterarens roll och ansvar.

 

Den nionde nordiska familjerådslagskonferensen

Den första nordiska familjerådslagskonferensen hölls i Botkyrka 2000. De nordiska länderna har sedan träffats regelbundet för att utbyta forskningsresultat och praktiska erfarenheter. I år är det Sveriges tur att stå värd för familjerådslagskonferensen och jag är väldigt stolt över att Höör står som arrangör tillsammans med Botkyrka. Konferensen äger rum på Malmö Arena den 6 – 7 november. Läs mer om konferensen på Höörs hemsida eller på facebook.

Ewa Nästlund
Ewa Nästlund

Signs of Safety, förhållningssätt och samarbete

Förhållningssättet, verktyg och metoder i Signs of Safety, har förändrat arbetssättet inom utredningsenheten. V har blivit socialarbetare igen, inte administratörer. Vi har fått tillbaka arbetsglädjen, nyfikenheten och kreativiteten. Det är familjerna och nätverken som blivit delaktiga i utredningsarbetet.

Både akuta och planerade nätverkssamlande möten har ökat markant sedan Signs of Safety fick ordentligt fäste hos socialsekreterarna.

Förhållningssättet är lösningsfokuserat och styrkebaserat vilket går hand i hand med hur resursenheten lägger upp behandlingsinsatserna. Både i utredningsarbetet och i behandlingsupplägget utgår vi ifrån vilka behov som familjen prioriterar att de vill ha hjälp med.

Behandlare märker att förhållningssätten stämmer väl överens med socialsekreterarnas genom att vi nu delar det styrkebaserade förhållningssättet i mötet med familjen. Behandlarna märker att utredningar enligt Signs of Safety synliggör och tydliggör barnets perspektiv. Uppdragen till behandlare som föregåtts av mappning är tydliga med vad själva insatsen ska fokusera på. Det blir konkret på ett helt annat sätt.

Det är familjen som äger sitt problem, sitter inne med lösningen och när socialtjänsten stöttar familjens planering, så får vi hållbara lösningar över tid.

Vi utvecklar arbetet gemensamt mellan utredare och behandlare vid våra gemensamma remisskonferenser, genom att använda olika verktyg i Signs of Safety, såsom mappning och uppskattande intervju (AI). Vi ligger också i startgroparna för att utveckla ett arbetssätt där behandlare kommer in i ett tidigt skede i utredningsfasen. På så sätt kan vi utveckla lärandet i vår organisation till gagn för barn och familj.

Karin Ask Campbell
  Karin Ask Campbell
Gunilla Berghager
Gunilla Berghager

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>