Framtidens sociala barn- och ungdomsvård – panelsamtal

kl. av | Taggar: ,

På måndagen den 30/11 dagen innan kommunbesöket i Umeå arrangerade kommunen under eftermiddagen tillsammans med Umeå universitet och forsknings- och utvecklingsenheten Välfärd ”framtidens sociala barn- och ungdomsvård”. Där deltog jag och sex andra personer i en panel, där vi fick beskriva våra egna visioner av hur framtidens sociala barn- och ungdomsvård ser ut.

 

Dagen inleddes med att ordförande för individ- och familjenämnden Andreas Lundgren och ordförande för grundskolenämnden Moa Brydsten gemensamt hälsade välkomna för att på det sättet poängtera hur viktigt det är att arbeta tillsammans för barn och unga utan hindrande nämnds- och förvaltningsgränser. Eftermiddagen var så viktig att de båda ordförandena hade prioriterat den framför sammanträde med kommunfullmäktige!

 

Nanna Forsgren, verksamhetschef för barn och unga i Umeå

Nanna menade att vi med vår vilja har påbörjat resan mot den framtida sociala barn- och ungdomsvården. Hennes vision var att arbetet i framtiden baseras på evidensbaserad praktik, uppföljning, hjälp i hemkommunen och färre socialsekreterare men fler socialarbetare! De jobbar i en organisation som vågar tänka långsiktigt och har en balans mellan uppdrag och förutsättningar. Nanna påtalade också att en vision är något allvarligt.

 

Lennart Nygren, professor i socialt arbete vid Umeå universitet Det finns en osäkerhet kring vad forskningen egentligen bidrar med till socialtjänsten, sa Lennart Nygren självkritiskt. Trots stor kunskap har vi problem som inte vänt: kontinuitetsproblem, ohälsofaktorer, svagheter i dokumentationen och i samordning av insatser. Skolmisslyckande är den viktigaste faktorn till hur det går i livet. Detta är frågor som forskning och verksamheter tillsammans måste jobba med i framtiden. ”Vi behöver utveckling som leder till mer robust kunskap. Sätt som strider mot det traditionella sättet att leta kunskap”.

 

Kjerstin Bergman, SKL:s nationella samordnare för den sociala barn- och ungdomsvården,

Kjerstin lyfte i sin vision saker ur SKL:s handlingsplan. Hon vill att vi:

  • Ökar det förebyggande arbetet. Idag är det för mycket fokus på utredningar och anmälningar, där bara en liten del av anmälningarna leder till insatser.
  • Att verksamheten finns där barnen är. ”Barnen ska inte gå till socialtjänsten, det ska vara tvärtom”, sa hon.
  • Ökar attraktionskraften inom socialtjänsten, och särskilt myndighetsutövningen. Detta ska göras genom bland annat bättre kompetens- och personalförsörjning.
  • Går bort från att se utvecklingsarbete som projekt. Idag görs många satsningar som sedan läggs ner. Det är barnen och familjen som ska vara projektet: när de klarar sig själva slutar projektet – inte någon annan gång.

 

Ulf Hyvönen, forsknings- och utvecklingschef i Norrbotten

Ulf inledde med att säga: ”Jag talar ogärna om den sociala barn- och ungdomsvården, jag talar hellre om det sociala arbetet med barn och unga”. Precis som Nanna hade han vilja med som en viktig komponent i framtidens sociala barn- och ungdomsvård. Med vilja och engagemang formar vi en grund för en kultur av gemensam anda. Där lyssnar vi och är mottagliga för det som barn och unga berättar – både på individ- och organisationsnivå. Där tillvaratar vi barnens känslor och det som de varit med om. Där jobbar vi med ödmjukhet, mod och gott omdöme. Och där följer vi upp det vi gör på ett klokt sätt.

 

Ing-Marie Wiselgren, psykiatrisamordnare på SKL

Ing-Marie tryckte på att barnen är hela samhällets ansvar. De är det viktigaste vi har och den viktigaste tillgången för samhället. I Ing-Maries vision har alla barn chans att utvecklas till sin fulla potential. Alla barn kommer ha ”en barnets plan”. Några kommer att klara sig med ett basinnehåll i planen, medan andra kommer behöva mer. Barnets plan kommer ta hänsyn till om man fötts i Sverige eller om man nyss kommit hit. Vi kommer vara tacksamma för de som kommit hit och som redan varit med om saker och redan har blivit satsad på. I framtidens sociala barn- och ungdomsvård kommer vi inte behöva tänka på oss själva som olika organisationer. 

 

Mitt bidrag

Det var inte helt enkelt att hamna efter alla kloka synpunkter, men jag började med att jag höll med vad tidigare talare lyft upp, mycket av det som är sagt är också min vision. Medskapande medborgare, barn, ungs som vuxna i socialtjänsten är minvison. Vi pratar mycket om delaktighet, men det känns idag lite förlegat och det räcker inte, vi måste släppa in dem som verksamheten är till för på ett helt annat sätt än vad vi har gjort tidigare. Vi måste bygga och utveckla nya tjänster i socialtjänsten. Vi måste bli bättre på att ta tillvara barn, unga och vårdnadshavares idéer. De måste få känna att de har möjlighet att påverka. Om barnet är med från början i dokumentationen kan det inte bli fel. Och medarbetarna måste känna att de kan påverka arbetssätten! Då ökar också den stolthet som medarbetare i framtidens sociala barn- och ungdomsvård kommer att ha.

 

Therese Jarland, utvecklingschef på Maskrosbarn

Therese utgick från vad ungdomarna vill se i den sociala barn- och ungdomsvården (på tal om medskapande!). Ungdomarna vill ha:

  • En socialtjänst där socialsekreterarna är stolta över sitt jobb.
  • En socialtjänst som folk känner till.
  • En socialtjänst där barn vågar vara ärliga. Vi måste skapa nya vägar för kommunikation. Vi måste respektera hur svårt det är för dem att vara helt ärliga mot oss.
  • En socialtjänst som fyller barnens behov.
  • En socialtjänst som har ett smörgåsbord av insatser. Insatser har kommunicerats på fel sätt. Ett exempel är kontaktfamilj. Det enda de var negativa till var hur insatsen kommunicerats.
  • En socialtjänst som är en viktig politisk fråga.
  • En socialtjänst som samarbetar med ideella organisationer.

 

Efter panelen gick deltagarna till varsitt bord för att diskutera och svara på frågor som åhörarna hade. De flesta åhörarna var utredandande socialsekreterare ifrån Umeå samt dess chefer inom den sociala barn- och ungdomsvården. De flesta hade deltagit i den mätning som vi utför inför våra kommunbesök, och som vi också har utfört inför vårt besök i Umeå och nyfikenheten var stor på Umeås resultat. För oss, Eric Hetting och mig, var det oerhört stimulerande att få presentera resultatet och direkt få återkoppling av utredande socialsekreterare och av deras chefer. Många hade under mätningen reagerat över hur lite tid de hade för enskilda barnsamtal. De var inte förvånade över resultatet men bekymrade över var det sociala arbetet har tagit vägen. Vi diskuterade också tekniken som i Umeå likt många andra kommuner har mycket i övrigt att önska.

 

Nanna Forsgren lovade att en likande dag kommer att ordnas vid vårt nästa besök om ett år för att i samma konstellation följa upp vad som hänt sedan vi sedan sågs.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>