Spännande dialog mellan utbildare och verksamhet i Motala

kl. av | Taggar:

 

Hur kan vi minska glappet mellan utbildning och arbetsliv?

Till detta återbesök har vi som ni säkert noterat bett kommunerna att bjuda in både socionomutbildarna samt landstingsföreträdare. Tyvärr fanns inga representanter från landstinget med vid vårt besök i Motala med däremot socionomutbildare ifrån både Linköpings- och Örebro universitet. Vi diskuterade övergången mellan socionomutbildning och yrkesliv, där ett stort problem beskrevs i hur ekvationen generalistutbildning och de krav på specialistkunskaper som ställs i arbetslivet ska lösas? Behöver den verksamhetsförlagda utbildningen styras så att socionomstudenterna verkligen får erfarenhet av socialtjänst under den enda praktiktermin man har? Inom socionomutbildningen vid Örebro universitet hade man diskuterat möjligheten att ha tre kortare VFU perioder istället för en enda längre som i dagsläget. Spännande och hoppfullt! Att arbeta för att minska glappet mellan socionomutbildning och yrkesliv är en frågeställning som kommit upp i varenda kommun som vi besökt och här finns en gemensam och nödvändig utmaning som såväl utbildare och arbetsgivare måste anta.

Olika förutsättningar till vidareutbildning mellan landsting och kommuner?

De olika förutsättningar som finns mellan möjligheter till vidareutbildning inom skola och socialtjänst diskuterades där man inom skolan haft möjlighet till att vara tjänstledig på halvtid med bibehållen lön om 75 % för att kunna studera på halvfart. Detta innebär att man får inläsningstid. Just bristen på inläsningstid och den ibland höga personalomsättningen är något som ständigt återkommit som problem när socionomer påbörjat vidareutbildningar. Även här en utmaning som måste antas.

Personalomsättning även i Motala

I Motala som på många andra håll var den höga personalomsättningen med vakanser och svårigheter att rekrytera ett stort problem. Här pågick ett arbete med att förbättra arbetsvillkoren men också att förändra imagen av arbetet inom de sociala barn- och ungdomsvården – detta för att verkligen försöka nå ut till presumtiva medarbetare.

Att låta barns röster bli hörda

Ett spännande projekt vi fick ta del av vid vårt besök var ett FOU – projekt kring delaktighet hos barn med funktionsnedsättningar där man arbetat med frågan hur göra barnets röst hörd? Där framkom att kunskapen och delaktigheten hos barn och ungdomar med insatser reglerade i LSS lagstiftningen ofta var låg om varför de fått insatser. Oavsett vilken verksamhet, om det är den sociala barn och ungdomsvården eller verksamheten inom LSS så måste det gemensamma och vägledande vara att göra det begripligt och hanterbart för och tillsammans med barnet och familjen. I det sammanhanget lyftes avlastning och ett viktigt perspektivbyte om att fokus i erbjudandet ska vara på barnets intresse och behov inte på föräldrarnas behov av avlastning!

Från högst till lägst andel unga vuxna med försörjningsstöd

I Motala har man från att ha haft den högsta andelen vuxna med försörjningsstöd till att nu ha den lägsta andelen i Östergötland.

Dagen avslutades med en diskussion utredning och dokumentation.

Från politiskt håll framfördes att det inte alltid är lätt att få en sammanhållen bild av en BBiC utredning, att det ibland är svårt att veta vad som är den aktuella situationen och vad som är dåtid. Likaså lyftes att man generellt behöver bli bättre på att lyfta och belysa det som faktiskt fungerar inte bara i kontaker med enskilda och i utredningssammanhang utan också i generella ordalag om den sociala barn och ungdomsvården.

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>